5.3.12

| ett avslutat kapitel |


Som ni vet så har vi försökt få barn under en ganska lång tid, i januari var det 6 långa år.

Jag har aldrig riktigt vetat hur privat jag ska vara i bloggen, men har ändå velat dela med mig lite av hur mitt liv har varit. HÄR har jag skrivit lite om vår sorg över att inte de behandlingar vi har gjort har fungerat. 
Jag har inte velat gå in på detaljer, dvs hur många ivf (läs lite mer om vad en ivf innebär här) vi har gjort, det är svårt att dela med sig och inte minst hur intressant är det egentligen för någon annan hur många sprutor man måste ta, hur många ägg som har överlevt och hur många har inte överlevt (men om någon undrar så är det bara att fråga, det är inget som är hemligt).

Hur som helst, i höstas bestämde vi för att vi gör en sista ivf oavsett hur utgången blir. Vi har försökt få barn så länge och det börjar ta ut sin rätt. Varken jag eller Christian känner att vi orkar mer, varken psykiskt eller fysiskt.

Och nu har vi gjort vår sista ivf.
Det blev inget den här gången heller.
Att vi inte kommer få något biologiskt barn är så sjukt jobbigt att acceptera. Ingen liten bebis med hans ögon, min mun eller vår humor. 
Det är en obeskrivlig känsla och ena sekunden gråter jag och i nästa känns livet som vanligt. Jag som alltid trott att jag skulle få 3-4 barn och istället blev det liksom inget. Hur kommer man över det? Hur kan livet vara så jävla orättvist?

Och så försöker jag tänka att vi åtminstone har varandra.

22 kommentarer:

Anonym sa...

Så ledsen för er skull. Sänder massor med styrkekramar till er båda <3

/Nina

Sandra sa...

Mina ögon tåras när jag läser här. Det är så satans, satans orättvist. Fina, fina människor. Även om jag inte gått igenom det ni har, så har jag haft det i min absoluta närhet och har sett resan så att säga, så jag menar det verkligen när jag säger det - att ni är riktiga hjältar som kämpat. Skickar mängder med tankar, kramar och all styrka jag kan. Kärlek.

Kalaslotta i USA sa...

Kan inte ens föreställa mig vad du känner nu men förstår att det är fruktansvärt tungt.

Massor av styrkekramar till dig och krama din fina man, ni verkar iallafall ha hittat äkta kärlek som klarat av alla försök och motgångar.

Anonym sa...

Mina tankar finns hos er. Stor, varm kram. Lena B

Anonym sa...

Jag tycker att ni är helt fantastiska!
Tänker på er ofta.

Stor kram
Sofia "Soffan"

Anonym sa...

Det är verkligen en stor sorg för oss alla!!

Älskar er, puss S

Mikaela de Ville sa...

Fan.
Jag skrev precis till dig på FB. Hoppades. Att det skulle gå den här gången.
Fan. Fan.
Att ni har varandra är såklart det viktigaste. Men jag kan inte på något sätt föreställa mig hur ni mår just nu. Hoppas ni snart kan gå vidare och att det blir barn så småningom. Och humorn - den kommer ni smitta av på vilken unge som helst, blodsband eller inte. Alla de viktiga sakerna ni har att lära och dela med er av till ett litet barn, de krävs ingen DNA för det.
Tänker på dig!
Varmaste kramarna, m.

Anonym sa...

Älsklingar vad jag gråter. Detta är så fruktansvärt jobbigt, man har alltid alltid hoppats att nästa gång blir det och så har man hoppats igen och igen! tänker på er hela hela tiden....

Ingen som inte har gått igenom denna stora sorg, kan nog föreställa sig vad Ni har gått igenom och går igenom. Man tror man förstår men det gör man inte.

Kramar & Pussar

Älskar Er.

Challe

Anonym sa...

Värna varandra och låt sorgen ta sin tid. Livet är ibland så brutalt och obarmhärtigt att man inte tror att man orkar, men på något konstigt vis så gör man ju ändå det...

När ni så smått börjar få orken åter så kanske det finns en liten en där ute som behöver er i sitt liv...! All lycka till er!

Kram
Maria (som varit i liknande situation)

Prinsessan sa...

Tack alla för era fina kommentarer, dom värmer :) gråter varje gång jag läser dom..

Vi har bestämt oss för att nästa steg blir adoption (har redan stått ett tag i kö) så så fort vi får tillbaka lite energi och livsgnista så kommer vi sätta igång med det gigantiska projekt!

funderat på hur mycket vi ska skriva om det i bloggen, ni får gärna tycka till!

Kramar till er alla <3

Kalaslotta i USA sa...

Jag tror att det lilla barn som kommer till er via adoption kommer att bli en mycket älskad liten gullunge! Ni verkar, som sagt, vara ett stabilt par med kärlek som spiller över på er omgivning.

Lycka till!

När man föds annorlunda sa...

så ledsen för eran skull :(
Som yngre ville jag alltid bli surrogatmamma, sen fick man börja kämpa själv och det är sällan de blir som man tänkt.
Men ska inte klaga vi har ju en underbar dotter i alla fall även om det är en tufft liv så har vi henne. Hoppas magin finner er ändå på något sätt

Unknown sa...

Stora kramar!
Om du visste vad jag gått och tänkt på er ...
På vad jag ska skriva.
För jag känner så med er.

Men nu vet ni.
Och kanske kan ni börja ett nytt kapitel.
Lyssnar gärna.
All lycka till er!

hellen sa...

Det är tredje gången jag går in och läser ditt inlägg. Blir så gråtig och ledsen att jag får svårt med orden men vill så gärna lämna en kommentar. Det är så sorgligt och orättvist.
Jag är inte (än) där du är men jag känner med dig. Jag har inte släppt drömmen om en egen bebis. Vi har testat mycket men inte allt. Vi orkar lite till. Men att hela tiden veta att dagen kan komma då det är dags att inte försöka mer gör ju att tanken alltid finns där. Långt därinne förereder jag mig för att inse att det räcker och att det är dags att gå vidare.
Låt sorgen ta den plats den behöver. Ta hand om varandra. Hur skitorättvist det än är att det blev så här för er så vet jag att allt kommer att bli bra.
Vad jag än skriver nu så kommer det att låta klyschigt så jag slutar nu.
All lycka till er båda!

Anonym sa...

älskade Prallan, och Christian... jag kan bara beklaga och sända mina tankar, kärlek och en stor, varm kram!
A.

Anonym sa...

Finaste Prallan blir så ledsen när jag läser det här. Du vet att jag tänker jätte mycket på dig och Christian. Jag hoppas verkligen att ni adopterar för att ni kommer att bli fantastiska föräldrar. Ta hand om dig och Christian och er kärlek.
Vi ses i sommar!
Pussar och Kramar,
Erika

Karolina sa...

Ni kommer bli världens bästa föräldrar!!!!!! Tro mig er unge kommer ärva eran humör ;-) <3 <3 <3

Anonym sa...

Söta Prallan! Även om ni från början inte kommer att se fysiska likheter så kommer det senare med minspel, rörelser, värderingar och mycket mycket mer. Och den dag ni träffas så blir det total kärlek vid första ögonkastet. Stor kram och all lycka. Görel.

elina sa...

Blev väldigt berörd när jag läste det här, men ge inte upp. Vet om två par som varit i samma situation som er och de fick barn tillslut. Kramar till dig!

Anonym sa...

Jag blir så ledsen för er skull. Vet att det tär på en men vad er kärlek till varandra är stark!
Ni kommer att bli fantastiska föräldrar du och Christian. Tveklöst!

Ska bli spännande att få följa er adoptionsresa...

Kram!

Mia sa...

Ja, fy f-n vad livet är orättvist. Jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det, vilket känslohelvete. Man tar för givet att den dagen man vill ha barn ska de bara komma, och du visar att ibland är livet inte som i sagorna.

Men du jag tror att ni får ett lyckligt slut ändå, inte det slutet ni hade tänkt er, men det kan fortfarande bli ett fantastiskt slut. Den ängeln som får flytta hem till er kommer kanske inte ha din näsa men det är ju mycket troligt att han/hon växer upp och får ditt fantastiska mod, din osjälviska snällhet, din styrka - och du kommer bli en fantastisk mamma. Det visste jag efter jag läst första raden härinne.

Du finns i mina tankar.
Många kramar
M

Prinsessan sa...

Nu börjar jag gråta, ni skriver så fint! TACK!