Som ni kanske har förstått så har jag (vi) haft en extremt jobbig höst, då jag i mitten av september kraschade fullkomligt!
6 år av försök att få barn tog fullständigt ut sin rätt och jag blev sjukskriven i 10 veckor. Den här tiden önskar jag ingen och jag är tacksam för den professionella hjälp som jag faktiskt fick väldigt snabbt, utan den vet jag inte var jag varit idag.
Nu är jag på bättringsvägen och har t o m börjat jobba så smått, vilket känns väldigt bra (dom flesta dagar i alla fall).
Och så kommer jag in här och läser era fina, värmande och stärkande ord, bland annat från er som jag inte ens "känner", mer än i bloggvärlden i alla fall. Ni anar inte hur rörd jag blev när jag läste era kommentarer!
Den här tiden har varit jobbig på många sätt och utan att överdriva eller gå in på detaljer så stämmer ju talesättet att det är i svåra tider man får veta vem ens riktiga vänner är.
Vänner man kanske tog för givet som helst plötsligt var som bortblåsta och dom bekanta man bara bytt ett par ord med som helt plötsligt bara fanns där hela tiden.
Så tack till er alla som har funnits för mig, både genom sms, mail, fina kort, blommor, armband, långa samtal, kommentarer här, skivor osv.
Tack alla fina, jag är så lyckligt lottad att listan kan göras lång.