Mammas supergoda småsmörgåsar och Smulans krämiga kladdkaka skymtar i bakgrunden
Hela släkten (den är inte större än så här)
Olivia beundrar mormors nya fina armband
Fina barnen (det är inte lätt att få med alla på samma bild)
Mamma på Lyckohjulet 1990
Fina barnen (det är inte lätt att få med alla på samma bild)
Mamma på Lyckohjulet 1990
Hela släkten (ja, den lilla som finns kvar) träffades hos mamma för att fira hennes födelsedag. Vi åt massa goda småsmörgåsar, Smulans supersmarriga kladdkaka och firade med att titta på två filmer. Den första var ett avsnitt från Lyckohjulet, när mamma var med och drog hem storvinsten. Jag kommer fortfarande ihåg hur coolt det var att min mamma var med på tv och hur nöjd jag var att få en ny tv och video.
Den andra filmen kan vi tacka vår smarta morfar för.
När han fortfarande levde samlade han ihop alla filmer som finns på släkten och lät klippa ihop alla snuttar till en film. Jag tror att dom första snuttarna var från kanske 1940-talet och där i ett svartvitt blurr utan ljud kunde man skymta min mormors föräldrar och min mormor och morfar när dom var nyförlovade.
Sen fortsatte filmen fram i tiden i en rasande fart, somrar i Falkenberg när min mamma var liten, resor till Åre (det fanns bara en lift på den tiden) både min moster och min mammas bröllop (sköna polisonger våra pappor hade) och fram till när mina kusiner var små.
Eftersom en del av dom som är med i filmen inte finns med oss längre och fortfarande är djupt saknade, var det med lika stora delar glädje som sorg som vi såg filmen.
Men jag tror att vi alla är mycket tacksamma mot vår fina och kloka morfar.
När han fortfarande levde samlade han ihop alla filmer som finns på släkten och lät klippa ihop alla snuttar till en film. Jag tror att dom första snuttarna var från kanske 1940-talet och där i ett svartvitt blurr utan ljud kunde man skymta min mormors föräldrar och min mormor och morfar när dom var nyförlovade.
Sen fortsatte filmen fram i tiden i en rasande fart, somrar i Falkenberg när min mamma var liten, resor till Åre (det fanns bara en lift på den tiden) både min moster och min mammas bröllop (sköna polisonger våra pappor hade) och fram till när mina kusiner var små.
Eftersom en del av dom som är med i filmen inte finns med oss längre och fortfarande är djupt saknade, var det med lika stora delar glädje som sorg som vi såg filmen.
Men jag tror att vi alla är mycket tacksamma mot vår fina och kloka morfar.
5 kommentarer:
Oh vad fina bilder du tar.
Kram Mammi
Vilka härliga kalasbilder! Smörgåsarna såg jättesmarriga ut :)
Ha en fin måndag tjejen.
Kramis.
Du är så duktig med din blogg. Fin är den :)
Puss på dig mitt gryn!
/S
Vad fint skrivet!!
Saknar dig!
Kram
Prallan,
jag får en riktig nostalgitripp när jag ser dina bilder från Ewas födelsedagsfirande.
Du tycker att det "bara" är en "liten" del av er släkt som finns kvar.
Var tacksam för den och och för alla småbarn ni har nu.
Själv har jag inga ännu....
Jättekram Lena B
Skicka en kommentar